Jaoo som rubriken berättar så är det studiedag idag :) alltid lika skönt. Ja, jag vaknade för typ en kvart sen alltså halv elva och nu sitter jag och äter frukost.

Idag ska jag dra till fyrishov med bästa Malin och bada. vi hade tänkt åka till Storvad men vädret är ju SÄMST! bajs på det :O

OMB räknade nyss ut att det bara är 15 SKOLDAGAR KVAR TILL SOMMARLOVET :o helt sjukt hur fort den här terminen gått :o

puss ;*

Bästavän eller jag ska nog säga syster.

Med dig kan jag prata om allt. Om jag gjort något dumt blir du inte arg, utan stöttar mig. Bråkar jag med mamma eller pappa finns du där. Vi har kännt varandra sen tjugoförsta augusti 2007. Vi har inte alltid varit 'bästavänner' men nära. Det var i slutet av maj förra året vi kom allt närmre och närmre varann, sen dess är vi OSKILJDBARA. Vi har aldrig bråkat eller varit sura på varandra, eller klart att vi varit lite irriterade på varandra men ALDRIG bråkat.

Det är alltid så lätt att prata med dig. Du lyssnar alltid, förstår och det bästa, JAG LITAR PÅ DIG TILL 200%.

Jag älskar dig, BästaVän, Syster, Min andra halva, Mitt allt.

Det här är en av mina Bästavänner.

Jag älskar er andra så grymt mycket oxå!

varför jag skrev om just henne är för att jag känner att jag verkligen måste visa att jag älskar henne och stötta henne genom allt svårt som är just nu och det här kanske får hennes sten att lätta lite!

Att alltid bli sviken, lämnad, glömd, ignorerad och ledsen är vad alla tror att jag inte är. Faktum är att det är värre än så...

Ett jävla leende kan få alla att tro att mitt liv är perfekt. Alla problem, tårar, sorgen, ALLT gömms bakom ett leende! är inte det hemskt? att bara för att man försöker se glad ut så tror alla att det som vanligt?

Om inte all skit kommit på samma gång så hade livet kanske inte varit så svårt, det är när allt svårt kommer på samma gång så livsstenen ligger på botten och man kämpar hela tiden för att få den att komma till ytan hela tiden. När stenen stannat och vilat på hälften, då det "bara" är dom problemen man alltid haft kvar ser man ljuset från ytan. Men bara en Liten sak kan göra att stenen faller ännu tyngre ner till botten och kanske förblir där i dagar? Veckor? månader? kanske till och med år?

min sten ligger just nu på botten då allt känns som skit.

Jag har insett att det mesta av mina problem är mitt eget fel då jag är för feg för att säga till, prata om det, och bara helt enkelt inse att jag måste göra något.

I onsdags sprack den lilla vägen jag byggde upp till ytan när jag fick veta att ännu en operation väntar...

jag SKA ta mig igenom detta själv!